DUNÅS’ ALLEHANDA

25:e årgången, inför julen 2024

Organ för dunässen på Blackebergsbacken 3, 168 52 Bromma,
070-4293812 (Finn), 070-7163375 (Tove) med en trivsam filial (vårt lantställe) på Öranvägen 87, 141 91 Huddinge.
finndunas@hotmail.com, tove.tidholm@kristofferskolan.se

I detta nummer omnämns dessutom bland andra: Wilsa (vår dotter Elsa och hennes fästman Willy); Laura och Iris (Wilsas båda döttrar); Vanjalmar (vår son Hjalmar och hans maka Vanja), deras son Frank, samt vår dotter Hilda.

Läsekretsen har sedan år 2019 varnats att de håller i den sista pappersutgåvan av vårt husorgan. Vi har dock ständigt hittat skäl att inte ge upp riktigt än. I fjol provade vi att banta såväl upplaga som textmängd i den helt bildlösa ”Dunås’ Lillehanda”, men nu återgår vi till det klassiska fullformatet. Med tanke på aviserade porto-höjningar, och att 25 är ett ganska bra tal att avsluta med, vågar vi nu ändå påstå att det är sista årgången i ”samarbete” med Postnord.

Finn har under hösten digitaliserat foton som familjen tagit med analog film i kameran till och med år 2006, då vi blev helt digitala. Det har för honom varit kärt att återse släkt, vänner, kollegor, och inte minst sig själv, i yngre tappning. Här syns Elsa, Hjalmar och Hilda på en bild från år 1997, när familjen bodde i radhus på Vålbergavägen 3 i Barkarby.

Gemensamma bostaden nummer nio
Ibland får vi höra att vi flyttar jämt, men vår adress sedan april är faktiskt bara den nionde under de snart 40 år som vi bott ihop. Om vi ”ner-sajsade” när vi flyttade till en trea i Grimsta 2021, så har vi nu ”upp-sajsat”, med ett rum extra, och mer yta lite varstans. För Finn blev det också ett naturligt sätt att lämna en mycket arbetskrävande Brf-styrelse, där han övertalats till att bli ordförande, sedan övriga styrelsemedlemmar förstått att han blivit pensionär. Vår nya lägenhet har ett härligt läge nära Mälaren, precis i kanten av ett naturreservat. Nu tar det också bara åtta minuter att promenera hem till Hilda, som också är blackebergare. Kök och badrum var fint renoverade för inte så många år sedan, och det har bara behövts lite målning (hallen ska förstås vara gul hemma hos oss!), byte av spishäll och en del annat elfix. På balkongen låg ett fallfärdigt golv av akaciaträstavar, där den plaststomme som stavarna var fästa på helt hade gett upp. Träet kunde återanvändas och skruvas fast i ny läkt av impregnerat trä. Finn tyckte också att efterklangen i hans nya egna rum var lite besvärande, och satte därför upp en innertakskonstruktion där trasmattor, som ligger på nät från ett skrotat odlingshägn (se nedan), dämpar ljudreflexerna.

Med hjälp av nät från odlingshägn, som blivit över, samt nya trasmattor, kunde Finn dämpa efterklangen i sitt nya egna rum. Han är särskilt nöjd med att ha kommit på att muffinsformar kan fungera som lampskärmar till en ljusslinga.

Ett nytillskott i Öran var den båt som fått namn efter den granne som skänkt den till tomtägarföreningen. Tove håller i penseln med stadig hand. Vi var sedan ute på sjön flera gånger under sommaren.

Kamp med vilt stängsel
Inspirerad av våra närmaste grannar i Öran reste Finn under försommaren ett ” vilt stängsel”. Särskrivningen är i detta fall befogad, eftersom femtiometersrullarna med stängsel verkligen levde sitt eget liv när förseglingen togs bort. Den första rullen gav en del blodsutgjutelse, men snart lärde sig Finn hur de skulle tas, och efter en veckas arbete var alla stolpar, samt den fjärde och sista rullen, på plats. Nu skulle inga rådjur kunna komma och botanisera bland Toves delikatesser. En tidig morgon stod det trots allt plötsligt en råbock innanför stängslet. Hur hade han kommit in? Hade han hoppat? Var allt arbete förgäves? Spår av klövar avslöjade att han hade krupit i bäckfåran under en av broarna. Det fick bli en stängselsnutt även där, och sedan denna kom på plats har vi sluppit bockbesök. För att blidka råbocken har vi lagt överbliven fallfrukt (bra äppelår i år!) där han brukar stryka förbi, bligandes inåt sitt gamla tillhåll. Eftersom större delen av tomten nu är säkrad mot klövvilt har vi kunnat börja skrota de båda odlingshägn som tidigare fanns på tomten. Näten från dessa har delvis återanvänts. Med nät som tak på den paviljong Finn byggt över uteplatsen kunde två presenningar användas som takskikt utan att det blev vattenansamlingar när det regnade. En liten del av ett nät fick också flytta till Blackeberg (se ovan).

En härlig sak med vårt nya boende är att det är badrocksavstånd till badbryggorna vid Ljunglöfska slottet. Här syns Finn på balkongen inför ett dopp. I naturreservatets glesa tallskog mognade lingonen fint och lät sig plockas lite senare under hösten.

I samma kör igen
Tove (alt), Hilda (sopran) och Finn (bas) har återvänt till Gloriakören, ledd av den så inspirerande Hanna Sleumer, som också är Toves kollega på Kristofferskolan. I bilen på väg hem efter övningarna på Waldorflärarhögskolan på tisdagskvällarna, fylls bilen av fler lyckliga korister, alla boendes i Blackeberg. Finn sjunger även i S:t Tomas kammarkör i Vällingby på onsdagskvällarna, samt i kören Kraftkällan på torsdagskvällarna. Gloriakören och Kraftkällan har gemensamma projekt, närmast ”Förklädd gud”, som vi ska framföra på Kristofferskolan i slutet av mars.

När Tove och Finn fortfarande bodde i Grimsta var det lätt att ta fram skidorna och åka på sportfältet. Föret kunde dock ibland vara bristfälligt, vilket gästande Hilda här får erfara.

Läget i familjen
Wilsa är trogna Huskvarna, där de beredvilligt frilägger ett helt eget sovrum till oss när vi kommer på besök. Wilsas barn Laura och Iris har nu hunnit bli åtta, respektive fem år. Vanjalmar bor i Stockholms innerstad. Deras son Frank, snart fyra år, blir storebror i januari. Hilda är det av våra barn som vi träffar oftast, vilket underlättas av att vi nu bor så nära varandra. Hilda har under året påbörjat en ny praktik på Normal i Bromma Blocks (ett stort köpcenter invid Bromma flygplats). Hon har också upptäckt ”Yoga Nidra”, som hon säger har förändrat hennes liv. Tove är alltjämt gymnasielärare på Kristofferskolan.

Här syns Tove, Hjalmar och Elsa i den botaniska trädgården i Köpenhamn i juni. Det var trevligt att resa med barnfria småbarnsföräldrar!

Den 3:e augusti fyllde Tove 60 år. Firandet inleddes med tårta på Fazers konditori i Helsingfors. Hilda, och vännerna Tonie och Anders, var med på resan.

God Jul och Gott Nytt 2025 önskar Tove och Finn!
Kolla gärna på Internet mot slutet av 2025, så kanske en ny digital Dunås’ Allehanda kan låta sig diggas.