Nordiska Muséet samlade i ett skrivupprop in texter som beskrev vad som hände
14 maj 1991, ett datum som hade valts för att vara så mycket vardag som möjligt. Man fick in över 10000 bidrag, och ett urval publicerades i antologin ”Intressant att leva”. Det här var den text Britt-Inger skrev. Finn Dunås har redigerat något för att förtydliga, t.ex. skrivit ut en del förkortningar och satt citattecken kring titlar på böcker etc.
Se https://www.nordiskamuseet.se/samlingar/insamling/skrivupprop för information om skrivupprop.
Tisdagen 1991-05-14 för Britt-Inger Kristina Dunås 300314-6648.
Eftersom jag inte drar ner rullgardin eller persienner, om jag får bestämma själv, vaknar jag litet över fem. Men upp behöver jag inte gå förrän vid sex, så jag ligger och njuter av att dra mig, medan jag ber en morgonbön för barn, sonhustrur och barnbarn i tur och ordning: Dag och Lotta med Tora och Petter i Sunne, Finn och Tove med Elsa och X i Lund, Jon i Uppsala och Elin i Rom. Sen läser jag litet tankspritt den förelagda texten i Bibelläsningshäfte för Växjö stift kyrkoåret 1990-1991 Johannes 16:12-15 om Sanningens Ande, plockar ur bettskenan och sätter på radion vid sängen och hör Birgitta Petri säga att vi ska ta vara på de nådegåvor vi har, medan jag stoppar en midamor, en moduretic, en kaleorid, en selen med E-vitamin och en gericomplex i munnen och sväljer dem med en vattenslurk. De tre första är läkarordinerade mot högt blodtryck och de två senare tar jag för säkerhets skull, utifall plomberna läcker kvicksilver (selenet) eller synapserna börjar glappa (gericomplexet). Hjälper det inte, så har jag i alla fall försökt. Medan radion fortsätter, går jag till badrummet och höfsar mig och kollar att jag inte överskrider 64 kg samt gläder mig att de i varje fall fått tag på Marten Imandi[1] utan att någon blivit skjuten.
Sen klär jag mig och konstaterar att det minsann gått en maskstege på strumpbyxorna – men jag lägger lite klister på och tar på dem ändå – , långärmad bomullströja med persiskt mönster köpt för halva reapriset, om det var 40:-eller 25:- minns jag inte, på Indiska nån gång i höstas. Men det står Made in Denmark i den. Skön att ha på sig är den i alla fall. Den ljusgröngråa jeanskjolen C40 är min figurnorm. För knappt ett år sen fick jag se den i andrahandsaffären ”Bytt som nytt”, provade den och fann att blixtlåset absolut inte gick att stänga. Jag vägde 67 kg på den tiden, nämligen. Det var en sanningens minut. Jag köpte den och bestämde mig för att komma i den så småningom, och nu på vårkanten kunde jag t.o.m. sy in den i midjan. Men nu ser jag att den ser litet tvärveckig ut runt rumpan. Kan det bero på att gymnastiken slutat för terminen? Två timmar i veckan måndag och onsdag kompenseras inte av gräsklippning och kirskålsjakt. Det finns sommargymnastik just på tisdagar, men då är jag oftast upptagen av annat. Jag hänger bomullssnodden med gröna, gula och röda stenar samt fem tibetanska mynt om halsen. Undrar om den envise försäljaren i shikaran i Srinagar 1988 klarat sig undan våldet, och om han i så fall har några turister att övertala. Sen hankar jag i mässingssnurrorna jag fick i julklapp av Elin i öronhålen och ger mig ner i köket för att koka gröt på 3 dl vatten, 1 dl havregryn och lite vetekli på en slump samt sätta på tevatten. Sen går jag ut och ner till gatan för att hämta Smålandsposten och Svenska Dagbladet, och som vanligt så här års njuter jag av att titta på alla blommorna. Eftersom det är knappt +8º på morgonen och det har varit så ett bra tag, har påskliljorna stått lika fina några veckor, medan tulpaner, pärlhyacinter, gullvivor och gamla nerpetade julhyacinter samt pingstliljor slagit ut i grönskan mellan syrenen och lindhäcken. Det är så vackert, att man får tårar i ögonen. Perioden före, när de står bland nunneört (två sorters skära) och scilla, är också skön. Sen tär jag gröten med tinade osockrade plommonhalvor och utan mjölk samt dricker någon liter te. Dessutom äter jag upp tebladen. Denna vana eller last tillägnade jag mig som student i Uppsala, eftersom jag tyckte det var kladdigt att lägga teblad i papperskorgen, och nu har jag viss möda att komma åt att utöva den om jag inte är ensam. Hur ska det gå på Hemmet?
I fönstret till vänster om migstår en vas med fyra röda, en gul, en violett och två vita tulpaner från trädgården och ändrar sig en smula för var dag samt en rad med Combi lexikon, Stora synonymordboken, SAOL 11, Svensk baklängesordbok, Tidens korsordslexikon, Nya uppslagsboken mm, ty korsord är en annan last jag har, t.o.m. på mornarna. Men nu läser jag tidningarna och märker ut vad jag ska klippa. Smålandsposten har en helsida om att och hur Fläkten ska lufta Eurotunneln. Den ska jag kopiera på jobbet för framtida behov. Eurotunneln ska någon hålla föredrag eller skriva om då och då. Olle Wingborgs kåserande artikel ska jag klippa för eget behov, och referatet av rapporten ”Varför leker inte barnen” ska jag bifoga och diskutera i veckobrevet till Elin. Nu börjar Klarspråk i radion, och Karl-Erik Lindblad uttrycker mina egna känslor när han angriper imbecilla journalistfrågor i radio-teve: ’Hur känns det?, Vill du beskriva målet!, Vad tror du om chanserna?, Kan ni verkligen gå med på..?’ Rickard Aspegren ger som vanligt tankekorn: Du bär hoppet med dig likt en skatt. Och den sirligt glada flöjtmelodin in i själen. Nu ser jag en artikel om tänkande dator som lägger schema kvickt. Och i radion hör jag att Ioan Ursut också fångats.
Kl 7.45 ger jag mig i väg på min gröna oväxlade Monark (reservcykeln) till Teknikum, där jag är bibliotekarie. På Norra Esplanaden, som jag följer hela vägen, har de lagt in en serie minirondeller i experimentsyfte. Två av dem, vid Bäckgatan och Klostergatan, gör cyklingen vågsam, eftersom bilar som ska förbi måste svänga in i cykelfältet och gärna kör om en cyklist och dyker upp framför framhjulet den här tiden i brådskan. Men jag klarar mig och svänger in på cykelvägen vid brandstationen mot skolan och är framme kl 8. Där hejar jag på Elisabeth Wrangö som är studierektorns sekreterare, byter mina bruna lågklackade – märke Björn Borg och köpta på rea – till en sorts toffelliknande foträta märke Somella [Sonella?] som jag använt till vardags och fint inomhus sedan slutet på 50-talet. Man kan vifta på tårna i dem, och det har jag behov av. Jag har alltid tre par på gång. När Dag bodde i Stockholm, skaffade han dem åt mig, men senaste gången uppgav Lindqvists att tillverkaren lagt av. Hoppas de hittar en ny! Jag hänger av min långa trenchcoatliknande polyamidkappa med polyestermadrasserat foder gråbrun och made in Thailand. Enligt etiketten tål den inte vattentvätt, men jag har kört den åtminstone fem gånger på 40º i tvättmaskinen i vinter, utan att den changerat. Ska man cykla hela vintern, måste man ha tvättbar kappa. KappAhl är leverantören. Den röda polyesterhalsduken köpte jag i Paris, när jag hälsade på Elin som aupairade där, påsken 1989. Handskarna hade jag stoppat i påsbagen redan när jag klev på cykeln.
Uppe på mitt lilla arbetsrum klättrar jag upp på bordet för att öppna fönstret. Det blir så hett annars, fast jag inte haft värmen på de senaste åren. Sen stämplar jag Arbetet, Dagen, DN, SvD, SDS och Smålandsposten. Den senare skriver jag dessutom TEKNIKUM BIBLIOTEKET på med röd spritpenna. Om jag glömmer det någon morgon, tycks den få ben. Jag lägger ut tidningarna, sen jag lagt tillbaka de äldre tidningar som ligger på borden, plockar upp böcker som dräller och konstaterar att det fortfarande saknas 4 band av Bra böckers lexikon, trots efterlysning. Så slitna som de är, kan de inte pryda någon bokhylla.
Idag skriver årskurs 2 teknologi på fm, årskurs 3 har lämnat in sina specialarbeten och årskurs 1 verkar ha annat för sig än fördjupning i nutidshistoria. Kanske ska jag hinna skriva en del kravlappar till folk som fortfarande har kvar böcker sen höstterminen? Först samlar jag ihop bokkorten från de böcker som lånats ut igår. Låntagaren ska skriva datum, namn och klass på bokkortet och lägga det i en liten grön ask som står på katalogskåpet. Men det är alltför många som bara tar sina böcker och stoppar dem i väskan med kort och allt. Shahens memoarer: ”Mitt liv för mitt land” fanns på Teknikum när jag kom för nära 22 år sen och har inte varit utlånade på den tiden, men nu har Ramsin Soloman lånat dem. Han påstår sig härstamma från någon assyrisk storkung och är ju finare än ättlingen till en rövarhövding. Jag börjar kräva och blir bara avbruten då och då för att leta i Artikelsök efter artiklar på senaste tiden om Israel.- jag säger åt honom att titta i Time och senaste veckans dagstidningar också – om syra i bark – behövs som komplettering till specialarbetet men visar sig bara finnas i en tidskrift som inte finns närmare än i Jönköping, och det är bråttom och för mycket att faxa, – fast jag visar honom på IVL:s sammanfattningar av olika undersökningar. Det kan vara någon som mätt just det. Sen är det förstås elever som inte hittar ”Singoalla”, eftersom den står högt över ögonhöjd eller ”Vredens druvor”, eftersom någon kört lådan med Asterix, Tintin, Lädervargen, Ensamma mamman och annan rastläsning framför slutet på Steinbeck. Det är förskräckligt trångt i biblioteket, och böckerna står packade från golv till tak. Eleverna hugger ofta en bok och sätter sig utanför nånstans, vilket bidrar till svinnet. Eftersom bokanslaget bantats i några omgångar, känns det kärvt ibland, även om man försöker rätta mun efter matsäcken och samla information som ett läskpapper alla vakna stunder för att veta var eleverna ska leta. Alldeles när jag tänker slinka ner i personalrummet för att lunchfika någon gång efter kl 12, ringer de från Radio Kronoberg och ber mig vara med i ett litet lunchfrågeprogram i morgon. Vinsten är en penninglott, så jag lovar ställa upp. Vinner jag penninglotten och den i sin tur en högvinst, ska jag skaffa förstärkning till biblioteket bl.a. Det är lätt att ge bort det man inte har.
Till lunchen värmer jag 5 dl pulverkaffe i mikrovågsugnen och skär upp 4 skivor av mitt specialbröd* som jag lägger mager ost och salladskål på. Till detta njuter jag Arbetets riksdel och DN:s nöjes- och kultursektion som vanligt. Där står en liten snutt om Aspenströms ”Sommar” bl.a., och den ska jag sannerligen läsa om i sommar, för jag minns inte ett dugg av den. Sen tar jag mig en apelsin och tar som vanligt hem skalen för att lägga dem i komposten. Ansar begonierna. Teknologiläraren Åsa är ung, skön och nygift i helgen men deppar för att hennes hund blivit påkörd och skadad och ska opereras. Vi tröstar så gott vi kan.
Upp i biblioteket vid 13-tiden för att plocka upp och fortsätta. Före lunch hade jag förstås tagit hand om posten vid 10-tiden. På tisdagen kommer inte så många tidskrifter. Det kommer ett erbjudande att vi ska prenumerera på ”Ord och bild” igen, men pengarna räcker inte. Som väl är finns en bra katalog över vilka tidskrifter som finns på bibliotek i Växjö och vilka bibliotek som har dem, och OoB finns på landsbiblioteket.
En yngling vill ha en viss bok om Paulus som vi inte har. Stendahls bok anser han visst inte tillräckligt renlärig. Jag visar honom en del andra verk där det finns långa artiklar om Paulus, men han tänker söka sin äskade bok på landsbiblioteket. Han ska hålla föredrag. Krav igen och litet sökningar.
Jag har 75%-tjänst, eftersom kommunen inte har råd med mer, och idag tänker jag för en gångs skull gå i rätt tid, 14.30, eftersom jag lovat att ta kvällspasset kl 16-19 på landsbiblioteket. Den som skulle sitta där ska springa Vårruset runt Växjösjön, nämligen. Jag lyckas smita iväg, sen jag talat om att jag inte kan vara med i krisgruppen som ska sammanträda för sista gången på terminen inne på rektorsexpeditionen. När alla kommer, är vi 10 st. I fjol hände en svår trafikolycka som drabbade elever på en annan. gymnasieskola, och enstaka olyckor och dödsfall har hänt bland våra elever. Vi har diskuterat hur vi ska kunna hjälpa kamraterna och kommit fram till en del. På vägen hem tänker jag hämta min ordinarie cykel, en oväxlad 28 tums Crescent hos reparatören på Västergatan. Den ska vara klar idag. Det är den inte, men han lovar den tills i morgon. (Det visade sig då att detta fordon som jag köpt för 450:- hos samme reparatör 1968, när någon passat på att stjäla min forna medan jag var i Kashmir, nu reparerats för 576:-). Men solen strålar. När jag kommer hem och tittar i postlådan hittar jag ICA-kuriren, ett erbjudande om Visa-kort på sparbanken, saldouppgift från Konsum Uppsala med förmånskuponger, Tallkotten från Furuboda och något till Malin som hyr rum på nedersta botten i mitt suterränghus. Visa-kort har jag redan i Nordbanken, Konsum Uppsala har jag kvarstått i av sentimentala skäl men_borde kapa den förtöjningen sen 1968. ICA-kuriren ögnar jag medan jag dricker kallt te och äter skorpor, och jag fyller i och tar med för postning en kupong för utlottning av baddräkt. Annars får den gamla blommiga från 60-talet hänga med i år också. En artikel om Shetland och Orkney lockar mig dit, men i sommar ska jag till Grönland, och en annan om brudar förr och nu hinner jag också läsa. Där står bl.a. att den som syr sin brudklänning själv riskerar att fälla lika många tårar under äktenskapet som hon syr stygn i klänningen. Det visste jag inte då, men nu har jag varit änka sen 1979, så risken bör vara över.
På landsbiblioteket får jag lämna upplysningar och hjälpa låntagare oavbrutet. Fördelen med att ha pass där framför att jobba på Teknikum är att jag inte behöver bedriva diverse kontors- och vaktmästaruppgifter samtidigt. Men en bibliotekarie har väldigt roligt i sitt arbete, fast dåligt betalt. Jag skulle inte klara ekonomin utan änkepensionen. Eftersom frågorna är så många, hinner jag inte anteckna mer än några stycken. En vill ha så mycket uppgifter som möjligt om Frälsningsarméns historia, och till all lycka finns Kjälls bok i två delar inne. En flicka i åttan ska ha så mycket som möjligt om Hare Krishna, och vi hittar en bok och några tidskriftsartiklar med hjälp av Artikelsök. Tyvärr har landsbiblioteket ingen skrivare till datorn i upplysningen, så jag får anteckna tidskriftsnummer så gott det går. Jag vet att vi har en del artiklar på Teknikum också och lovar skicka kopior med internposten i morgon. Det tar förstås en stund att få upp tidskrifterna ur källaren, men så småningom kommer de i hissen, de flesta i alla fall. Någon vill ha böcker om vanliga papegojor. Det finns inne en enda samt en drös om undulater, men jag ser att ungdomsavdelningen i huset mittemot kan ha en del och talar om det för låntagaren. En gosse vill ha så mycket som möjligt om Eiffeltornet samt bra bilder på det. Jag visar honom uppslagsböcker samt Nj-hyllan med böcker om Paris. En vill ha tag på Nostradamus profetior. Det visar sig att hon slagit i den gamla kortkatalogen som står kvar nere vid dörren och innehåller föråldrade uppgifter. Hon säger att hon letat på Rd (Lekar och spel) och inte hittat den, men numera finns det en avdelning som heter Bl, där alla mystiska företeelser som UFO, horoskop, snömannen, kiromanti, jordlinjer, möten med vålnader o.d. samsas. Hon sade sig aldrig vågat använda apparaterna med katalogen på CD-ROM, så jag visade henne hur enkelt det är och bad henne fråga i upplysningen om hon glömde hur man bär sig åt. Någon skulle ha så mycket som möjligt om droger och drogproblem, och jag visade att man måste titta på Ohi – för sociala aspekter – och Vl-hyllan för de medicinska. Eftersom många böcker tar upp bådadera, kan det löna sig att se vad som finns inne på båda ställena. I katalogen finns det ju betydligt mer än vad man kan få tag på bums, men är man ute i så god tid att man hinner köa några veckor, kan man beställa böcker för 4:-/st och få hem ett meddelande i brevlådan att boken dykt upp. Själv hade jag boken ”Drömbild: hus av Ruth Ammann” väntande på mig på hyllan för beställda böcker. Den är jag nyfiken på för att se om den lämpar sig för min svärdotter Tove. Hon är nästan färdig arkitekt och rätt intresserad av Jung. En ung kvinna ringde och ville ha förslag på lämpligt förlag för de dikter hon skrivit. Jag försökte pejla in ungefär vilken sorts dikter hon skrev, men något grepp fick jag inte. De var om allt möjligt och både rimmade och orimmade. Jag gav henne adress och telefonnummer till smålandsförfattaren Roy Isaksson, som har lett skrivarstugor för ungdom och ska ha en till i sommar. Hoppas han vill titta på hennes dikter! När det redan pinglat för stängningsdags, kom en annan ung kvinna och ville ha litteratur om graviditet. Som tur var, fanns ett ex av ”Ett barn blir till”, senaste upplagan, inne, och vi hittade också en del annat. Vid lånedisken visade det sig att hennes lånekort var spärrat, och hon rusade upprörd iväg utan att vilja reda ut saken. Hoppas det löste sig dagenefter! Jag lånade Britt Mogårds bok. Rätt försenad kom jag iväg till styrelsemötet i Naturskyddsföreningen (det heter inte SNF längre), där jag är färsk suppleant som har mycket att lära. Det började redan 18.30, så rätt många frågors svar får jag studera i protokollet, men jag kunde i alla fall bidra med en del klipp. Bl.a. har jag reagerat på ICA:s annonser som talar om att grönsaker och frukt numera fraktas tågledes, när vi vet att ICA låtit bli att bygga stickspår till sitt centrallager i Räppe utanför Växjö, fast vi och annat miljöfolk försökt övertyga dem om lämpligheten därav. De andra i styrelsen är så kunniga och alerta att man blir upprymd av att höra på dem. Jag fick te och mycket goda rågbullar och kardemummakaka som någon medfört, medan Willy Nilsson, som representerar Kronobergs Ekologiska Odlare och odlar KRAV-märkta produkter ute på Osaby, berättade om vad KRAV-märkning innebär och vilka planer föreningen har. Vi frågade ivrigt och fick veta mycket och höll på till bortåt kl 22. När jag kom hem, kunde jag inte låta bli att höra efter i Lund om lilla X anlänt, medan jag varit borta hela dagen. Doktorn har sagt 7/5 ± 14 dagar, nämligen, men föräldrarna lovade trött att meddela själva. Det är lätt att bli tjatig. Sen gjorde jag mig ren, klev till sängs och började så smått på Britt Mogårds ”Summa summarum”, som ska tillbaka tredjedag pingst senast, eftersom det är ett s.k. kortlån. Hon är ett rekorderligt fruntimmer med humor. Sen släckte jag, bad aftonbön för barn och barnbarn och somnade så gott.
Det var nog en typisk tisdag, eftersom sammanträdena brukar ligga där. Om inte sammanträdet i Kyrkogårdsnämnden ställts in, hade jag inte kunnat ta passet på landsbiblioteket. Men jag brukar laga mat och äta annars.
*Här kommer det brödrecept som jag vill bevara till eftervärlden:
Det grundar sig på ett recept som Marianne Blaxhult skickat till ICA-kuriren. På morgonen häller jag grovt mjöl av de sorter jag har till hands, sammanlagt 14 dl, vilket ryms i mitt mått, + litet vetekli och vetegroddar i Boschens kittel. Däröver häller jag 14 dl vatten som kokt en stund med hemtorkade apelsinskalsbitar, Några msk brödkryddor häller jag också i och låter Boschen gå några minuter. Sen lägger jag över dukar och tidningar, vilket gör att degen kallnar mycket sakta. När jag kommer hem, sätter jag till två paket jäst, om jag tänker grädda på kvällen, ett om jag tänker grädda på morgonen därpå, två tsk salt, en dl mörk sirap och två l vetemjöl. Maskinen får arbeta degen i fem min. När degen jäst, trycker jag ner den i tre tvåliters brödformar, ställer in formarna i ugnen och väntar en halvtimme eller mer. Sen sätter jag på ugnen på 175º och väntar ungefär 75 min. Det brödet är gott dagen därpå och hållersig sen några veckor, även om man inte fryser det. Det är sånt bröd som mättar hunger.
Det här är renskrivet pingstdagen [1991-05-19] efter anteckningar 14/5. Lilla X[2] är ännu ofödd. Jag vann penninglotten.
[1] Marten Imandi och Ioan Ursut var två förrymda brottslingar
[2] ”Lilla X” föddes 1991-05-22 och fick namnet Hjalmar