DUNÅS’ ALLEHANDA

26:e årgången, inför julen 2025
Organ för dunässen (mest Finn) på Blackebergsbacken 3, 168 52 Bromma / ”Öran”: Öranvägen 87, 141 91 Huddinge; 070-4293812 (Finn), 070-7163375 (Tove); finndunas@hotmail.com, tovekarintidholm@gmail.com. I detta nummer omnämns dessutom bland andra: Wilsa (vår dotter Elsa och hennes fästman Willy); Laura och Iris (Wilsas båda döttrar); Vanjalmar (vår son Hjalmar och hans maka Vanja), deras söner Frank och Edgar, samt vår dotter Hilda och hennes katt Rejka. Se också www.dunas.se där även tidigare nummer av Dunås’ Allehanda finns att läsa.

Dunås’ Allehanda utkommer ännu en gång på övertid som ”sista numret”. Vi förstår om ni inte tror oss nu att det här är finalnumret. Hursomhelst kan vi inte stänga redaktionen innan vi fått presentera Vanjalmars son Edgar, som fick skåda ljuset på Nedre Gärdet 7/1 i år. Vi har hunnit bekanta oss en del med denne så goe gosse, och hoppas på än mer umgänge framöver!

Det yngsta dunässet Edgar Hugo Joseph ses här under en av hans vistelser i vår lägenhet.

På påskaftonen blev Finn överraskad! På bilden syns de väntade gästerna Hilda, Hjalmar, Frank och Edgar, men också Elsa, Laura och Iris som kommit hela vägen från Huskvarna för att fira att Finn snart skulle fylla 65 år. Vanja, Willy och ”Jonnie” (Finns bror Jon med flickvän Jennie) var också med på kalaset.

Livet på Öran – sommar, höst och vinter
Under sommaren utvidgade vi den av viltstängsel inhägnade delen av tomten på vårt lantställe i Öran. Vi kunde vara där mest hela tiden, endast med korta sejourer till andra resmål, eller till Blackeberg för att tvätta och vattna blommor. Det blev även en del boende i Öran senare på året. När Edgar landade hos Vanjalmar ville familjen få mer yta till sitt boende, och de hittade en trea i samma område som de bott in sig i. Innan de kunde flytta in i september behövde golvet läggas om, och under tiden lånade de vår lägenhet, och vi bodde i Öran. Det gjorde inte så mycket för oss att projektet drog ut på tiden, för det var ännu sensommar, och till och med badbart. I början av vintern skulle alla väggar i Vanjalmars nya lägenhet målas om, och med kort varsel fick vi åter flytta ut till Öran. Nu fick vi en nyttig övning i positivt tänkande som att ”det här regnet är ju väldigt bra för grundvattennivåerna”, men också fina stunder som högläsning ur Tove Janssons ”Sent i november” vid braskaminen. Emellan dessa vistelser hade vi även haft en veckolång sejour i november, när tio brandfarliga granar och en trött björk som tre arborister från Järna fällt, kvistat och ”kubbat”, skulle klyvas och travas. Samtidigt pågick göromål i skogen intill vår tomt som ledde tankarna till orchernas härjande i Fangorn. Man har sedan inte behövt vara en Aragorn för att se spåren efter skogsmaskinernas framfart.

Här poserar Finn framför en del av den ved som uppstod efter ett arboristbesök i oktober. Nu har vi laddat för åtskilliga bastubad.

Crawlkurs 65+
Finn har sedan han blev pensionär år 2022 gymmat och simmat tre gånger i veckan. När han räknat längder i bassängen har en tanke tagit form om att kunna lägga till ytterligare ett simsätt till bröst- och ryggsimmet. Nu efter åtta lektioner i en trevlig grupp, där den äldste deltagaren var 85 år, klarar han en längd crawl åtminstone. Vid sista kurstillfället fick alla testa voltvändningar och Finn blev förvånad över hur yr han blev efter bara en sådan kuller-bytta (men den var också snabb! Finn fick beröm!).

Finn har frågat sig varför det skulle krävas en crawlkurs för att han skulle skaffa sig simglasögon? Det har gett simningen en ny dimension att kunna titta under vattenytan. Simfenor var ett närmast ett obligatorium under crawlkursen, men att ha badmössa var frivilligt. Eftersom den ingick i kursavgiften var det klart att Finn ville ha den på sig, och snabbare blir man ju!

Försmak på gemensamt pensionärsliv
Efter ett besvärligt skolår blev Tove sjukskriven i juni, och Finn och Tove fick prova på hur ett framtida gemensamt pensionärsliv skulle kunna gestalta sig. I mitten av september hade Tove fått hjälp att sova (medicin), och vi kunde följa med på en gruppresa med temat ”Kvinnliga konstnärer och författare i Finland”. Medelåldern på deltagarna var något högre än vår egen, och antalet män var lätt räknade. Vi njöt båda av en välordnad resa med besök som vi inte skulle ha kunnat ordna på egen hand, och med flera nya trevliga bekantskaper. Tove har efter mycken vånda beslutat att det får vara slut med lärarjobbet för hennes del.

Nedväxlat körläge
Finn höll till slut med Tove om att det blev för mycket med körövningar tre kvällar i veckan, och det fick bli hejdå till ”torsdagskören” Kraftkällan. Nu har han enbart körövningar på tisdagar med Gloriakören (där Hilda också är med) samt onsdagar med S:t Tomas Kammarkör i Vällingby.

Katten Rejka ser lite ängslig ut som nyanländ till Hildas lägenhet i Blackeberg. Nu har hon funnit sig väl till rätta.

Hilda blev med katten Rejka i november
När Hilda var flicka hade vi flera katter, och längtan efter en egen katt har funnits hos Hilda sedan hon flyttat till eget boende. En granne till henne hade samtidigt två dräktiga honor som bägge nedkom med nio ungar var. En av dessa fick småningom flytta hem till Hilda. Namnet Rejka kommer från en påhittad figur från Hildas fantasi-fyllda barndom. Rejka har lite anor från ragdoll och är mjuk och kelig värre. Tove, Finn och även Vanjalmar har kattvaktat när Hilda haft ärenden på annat håll.

Anor i långa banor
Året var ungt när Finn gick en kurs i släktforskning och då började med att ta sig an Toves anor. En dunkelhet kring Toves mormors farfars far Viktor Abraham kunde lysas upp. Han var sadelmakare, och det visade sig att han hade konverterat från judendomen till den lutherska läran år 1843. Det var vad som gick att utläsa ur digitaliserade arkiv. Kanske finns spåren efter hans föräldrar i det fysiska arkivet från Mosaiska församlingen i Karlskrona? Detta finns på Riksarkivet, men tillstånd måste sökas innan man får titta i det. Släktforskningen har också inspirerat Finn att ta upp kontakten med flera andra (levande!) släktingar, vilket varit stimulerande.

I somras gjorde vi ett kort besök i Skåne. Där hälsade vi bland annat på vår ex-svägerska Cilla Dunås, som flyttat till Österlen. Här har Cilla fotograferat oss tillsammans med Hilda (och en välkamouflerad staty) utanför Hasse & Tage-museet i Tomelilla.

God Jul och Gott Nytt 2026 önskar Tove och Finn!